Twinge

Jag kan inte tro att det är sant, det känns verkligen i hjärtat.

Hej på er

Har helt tappat bort att skriva, hade nästan glömt att jag har en blogg, illa!!!!

Hej på er

Nu är det Söndag igen och detta veckoslut har varit helt olikt alla andra.

I Fredags var jag i kyrkan för att visa mitt stöd till finaste Malin Cammerös familj och vänner. Det var en jättefin och kärleksfull gudstjänst. Fick både se och känna stor sorg, saknad och smärta. Min tro är att Malin har kommit till den vackraste platsen i universum, och idag har hon säkert haft en bra födelsedag tillsammans med andra änglar som fattas oss. <3


Lördagen var det åter igen dax för kyrkobesök men av en helt annan anledning. Jag och Lennart har varit i Helsingborg på ett magiskt bröllop mellan Annika och Stoffe. Det var verkligen en heldag. Allt var så fint och välgjort. Annikas syster Mette har verkligen gjort ett stort jobb med all planering, bara att försöka hålla saker hemligt för Annika är ett svårt jobb, haha. När Annika blev överlämnad av sin pappa till Stoffe fanns det nog inte många torra ögon. När Annika sen sjöng för Stoffe så var det hans tur att plocka fram näsduken, så fint <3 Mycke hände under dagen, många små överraskningar. Busstur i London dubbeldäckare, liten picknick med bubbel, snittar och tipsrunda. Vidare till festlokalen där vi firade hela kvällen och halva natten. Även där många överraskningar, massor med mat, dryck, skratt, mingel, tal och dans såklart. Jag fick mig även en dusch i öl, grannen till vänster välte sitt glas rakt ner i mitt knä :) Och när den stackaren skulle hjälpa mig att torka så blev det skratt regn :) Vi önskar Annika och Stoffe all lycka och tackar för denna fina dag.

Idag känns det i kroppen, men vad gör det efter en sådan fest. Det är bara att ladda batterierna igen.

Alltså en helg med mycke känslor, tårar skratt. Men båda kykobesöken var lika fina och fyllda av kärlek.

Kram på er :)

Hur kan världen vara så här grym. Jag tänker och funderar men jag kan absolut inte komma på något som skulle vara bra med vad som har hänt underbara Malin den senaste tiden. Hon var en sån människa som man inte kunde låta bli att tycka om. Mjuk och behaglig och alltid vänlig och snäll. Jag kan aldrig sätta mig in i hur det är att mista sitt barn, jag har ju mist andra men detta måste vara tusen gånger värre, och så hemskt för tvillingsystern Sofie som stod Malin närmast, jag kan bara tänka mig in i deras liv just nu.

När sånt här händer känns det som att världen stannar upp, värkligheten kommer ikapp en och man börjar fundera på saker som i vanliga fall är självklara. Jag har själv gått igenom många hemska saker på sjukhus, inget som går att jämföra med Malins lidande, men det har ändå fått mig att se på livet med andra ögon. Framförallt har det gjort mig mycket mer försiktig och rädd för olika saker.

Jag är så otroligt ledsen över Malins öde, hon är den sista på denna jord som skulle gått igenom detta. Jag kommer alltid minnas Malin med ett leende på läpparna. Jag blev lika slagen av hennes skönhet varje gång jag träffade henne. Jag tror aldrig jag har sett någon vackrare tjej. Jag vet att jag tänkte ibland "varför blev inte jag så söt". Och jag kommer alltid att minnas den dagen hon gjorde mig till en vacker tärna på Matildas och Stefans bröllop. Jag var så glad och kände mig så fin tack vare Malin.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Malin har det bra nu och att hon mår bra i sin himmel, och att hon då och då slänger ett öga ner på oss. Jag är så tacksam för den korta tid jag fick känna Malin.

Jag känner så med hennes nära och kära, Danne är den jag känner och mitt hjärta blöder för honom.

Behövde bara skriva lite. Tack för ordet och jag hoppas att jag inte skrivit något olämpligt. Tusen kramar från mig <3

Hej på er alla

Har verkligen inte orkat skriva på länge, vet inte ens varför jag gör det nu.

Det är så mycket som händer hela tiden, både roliga och tråkiga saker. Jag har det ganska tufft rent psykiskt, det är mycket som rör sig innom mig och jag har svårt att hantera minsta lilla problem, allt bara rasar. Jag vet att det bara är att bita ihop, men det funkar inte alltid. Då känns det som att jag ska sprängas. Det känns som ett svart moln hänger över mig. Så tänker säkert många, varför gnäller hon, det finns ju många som har det värre. Ja det är sant men mina känslor är ju värst för mig. Alla kämpar vi säkert med något. En del klarar det bättre än andra. Den senaste tiden har jag inte klarat det så bra. Jag har ju hunnit gå igenom en hel del tuffa saker under mina år här på jorden, som har påverkat mig mycket på alla plan. Smärta ska vi inte ens snacka om, det vet jag vad det är och det kommer jag att få leva med resten av mitt liv. Det finns inga fler op som kan rädda benet från smärta eller stopp i kärlen. Det känns hopplöst vissa dagar och sen kan jag tänka lite positivare vissa dagar. Försöker att ta så lite smärtstillande som möjligt, men ibland behöver jag en ordentlig dos för att orka. Om jag tar tabletter så att smärtan nästan försvinner så försvinner hela omvärlden också och det är inte heller så trevligt. De flesta dagarna biter jag ihop och har ont i stället men tyvärr så gör det också en trött. Hur man än vänder sig så har man röven mitt i ansiktet.

Jag kämpar på med alla sjukbesök och all kamp med FK, dom kan knäcka den friskaste människan i världen. Helt sjukt system dom har, men det kan man inte heller ändra på. Det är tur att jag har så underbara läkare som stöttar till 100%. Sen har jag min mamma som också hjälper till att slåss.

Som tur är så har jag mina bästa vänner som också är väldigt förstående, dom vet att jag inte alltid orkar och att jag inte kan gå längre sträckor. Det är synd och skam att kroppen inte vill som jag vill. Många gånger undrar jag hur allt detta har kunnat hända mig. Så många sjukdommar på en och samma människa. Men än så länge hänger jag med och jag hoppas att jag ska göra det ett tag till. Det som inte tar död på en stärker en har jag hört.

Vissa ändringar ska det bli i livet om jag så ska riva upp himmel och jord, för det som kan få mig att må bättre måste ske om det går och vissa saker kan man ändra på.

Jag ska vara stark och stå på mig, ingen ska få sätta sig på Andersson.

Så ja, nu har jag fått spy lite galla, känns skönt.

Har en sak som jag verkligen ser fram emot. Vi ska till Turkiet i Juni, hela familjen, syster med fam, mamma, Hasse, Lennart och JAG. Det är den tanken som håller mig över ytan plus alla träffar med mina syskonbarn som är världens sötaste.

Nog skrivit för denna gången. Sköt om er och varandra. Kram och kämpa på det tänker jag göra :)

Hej på er

Sitter här vid datorn och kan inte fatta vad som har hänt. Lennarts käre far har lämnat oss idag. Hjärtat ville inte mer. Vad dom än gjorde så ville det inte gå igång igen. Han var en mycket rolig "gubbe", han hade sina egna små saker som gjorde honom så unik. Det känns så overkligt att han är borta nu och att det gick så fort. Men sen samtidigt så slapp han att lida det sa dom på akuten när Lennart pratade med dem.

Döden är konstig, den skrämmer en på ett speciellt vis, inte som något annat. Det berör ens innersta rum och det är inte ofta man kommer dit i sina känslor. Jag sörger så med Lennarts familj och förstår verkligen att detta blir en stor omställning. Kan inte ens föreställa mig hur Birgit mår, men önskar ändå att man kunde underlätta på något sätt. Smärtan som man känner kan man inte ta bort, den sitter där som en sten.

Jag minns min förtvivlan när min morfar dog, den går inte att sätta ord på.

Vi ska till Malmö i morgon och ta farväl på sjukhuset. Det är också en bit som är jätte jobbigt, men som man ångrar om man inte gör det.

Nu sover mina pågar gott, vi har ju även Lennarts son Patrik här denna veckan. Känns bra att dom kan sova och har kommit till ro det behöver dom.

Hoppas alla har haft en trevlig Lördag och att vi hörs snart igen.

Kram på er och god natt

Hej på er

Det har varit en lång dag idag, vaknade jätte tidigt och kunde inte somna om, sen har dagen bara rullat på.

Har haft en funderar dag, jag är förundrad över hur mycket man hinner känna under en hel dag, och det går så fort mellan skiftningen. Ofta är man nog inte medveten om det ens. Jag har kommit på mig själv med att hinna med en hel del känslor under denna dagen. Både intressant och obehagligt. Man blir nästan lite rädd för sig själv, tänk så oberäknelig man är. Det kan räcka att man ser ett visst nr på telefonen när det ringer för att allt ska förändras. Jag får nog sluta annalysera annars kanske det slår runt helt, haha.

Har varit på sjukan, nämen oj så ovanligt :). Men det var bara positivt, det ser mycket bra ut och fotfolket är förvånade hur bra det ser ut. Nu är det bara att hålla tummarna att det håller och så måste jag vara jävligt försiktig. Det räcker med minsta lilla skråma för att allt ska börja om på nytt. Det får bara inte hända.

Nu har hjärtat kommit hem från jobb, äntligen. Väntan på kvällarna är jobbiga, men inte mycket att göra åt. Får väl snart krypa ner i sängen, kommer att bli en lång dag i morgon också. Pappa kommer med bussen i morgon bitti och sen är det kalas för mitt lilla hjärta Maja som blir 3 år, stora tösen ju. Kommer att bli en dag med mycket blandade känslor med tanke på besöket. Det är alltid jobbigt, men sen samtidigt så ser man fram emot att träffa honom. Fan nu annalyserar jag igen. tror att jag skiter i detta nu och tar en kopp te i stället :)

Ha en go natt vänner, vi hörs. Kram

Hej igen :)

Har haft en mycket märklig dag. Dom som man tror är sina riktiga vänner är inte alltid det, det har jag fått erfara idag. Har misst en person som var viktig för mig. Tyvärr kunde inte denna människa se det. Ovillkorlig vänskap och kärlek är viktigt, det fanns tydligen inte där.

Har även haft ett möte med af idag och dom ska skriva sitt utlåtatnde till fk nu, snart dax för ett nytt möte med alla inblandade. Ska bli intressant att se var dom ska göra av mig denna gången. Man kan ju hoppas att det blir ett fast beslut denna gång så man vet vad framtiden ska kunna bli. Mina läkare är överens med af men inte med fk, haha, dom är såna charmtroll.

Tog en runda i stan också, behövde besöka apoteket, behövde lite saker mot min förkylning, hoppas det hjälper. Sen kollade jag lite i affärerna men som tur är finns det inget jag vill ha. Bara en massa slafsiga kläder. Sen tog jag mitt röstkort och körde till Willys och röstade, så nu är det gjort. Passade även på att handla lite av det som börjar ta slut eller var slut här hemma. Jag har fått pippi på vatten melon, äter det varje dag, synd bara att dom är så tunga att bära hem. Men det är ju bra för musklerna :).

Trots att mötet snart är på tapeten så känner jag meg lungn och tillfreds med mitt liv, men det har säkert med andra beslut jag har tagit att göra. Man kan ju stirra upp sig över det mesta men nu känner jag mig som Sara, haha. Hoppas att det betyder något bra. Jag bland många andra vet hur kämpigt det kan vara i livet och det gäller att lära sig av det och inte gå och älta det, det som har varit är förbi, nu är det framtiden som gäller.

Imorgon är det dax att träffa fot teamet på sjukan, det ser jag fram emot, dom har inte sett min fot på länge och kommer säkert bli lika förvånade som alla andra har blivit. Ska även ta upp en del saker med dem om träning och nya skor nu inför höst och vinter. Sen ska jag träffa min kära Jennifer och få snacka av mig lite, det är alltid skönt att träffa henne. Man önskar att världen hade fler av den sortens människor.

Pratade nyss med en av mina bästa vänner, hon får mig alltid på gott humör, du är guld värd Annika :)

Nu har jag haft några timmar på mig att fundera på vad som hände innan med min fd vän, nu är jag förbannad, känns bra.

Ha en fortsatt trevlig dag.

Kram på er

Hej på er

Oj vad det är länge sen jag skrev nu, känns nästan konstigt att skriva nu.
Jag har råkat ut för en ordentlig förkylning som har hindrat mig i min behandling i kammaren, det är inte så bra. Men såna saker styr man ju inte över så det är bara att vänta ut det. Ska åka så fort jag känner mig bättre igen. Jag bestämmer mig inte förrän på morgonen det kan ju kännas bättre i morgon. Idag har jag bara varit utanför dörren för att handla lite och sen har jag halv slumrat på soffan hela dan. Men trots min förkylning så känner jag mig glad och uppåt innombords. Läkarbesöket i Malmö gick ju så himla bra och snacket om att amputera mitt ben fanns inte ens. Det är en känsla som inte man kan sätta ord på. Läkaren tror att jag kommer att vara läkt innan jul. Jag själv är lite tveksam men jag hoppas ju på att han har rätt, det är bara det att man har blivit besviken så många gånger nu så jag har svårt att tro på det. Jag kan knappt tänka på mig själv utan bandage, det kommer att kännas jätte konstigt. Jag ska börja träna benet och resten av kroppen lite mer, ha ett lättare pass som man kan köra hemma själv, läkaren tyckte att det kunde vara bra både för kärl och leder. Ska ta kontakt med min sjukgymnast igen så får hon hjälpa mig, och sen när såret är läkt så är det vatten träning spm gäller. Det är jätte jobbigt att träna i 32 gradigt vatten, man är helt slut efter en timme, men skönt är det.

Från det till något helt annat. Jag har en jätte konstig vännina, hon är jätte trevlig och social och glad när det passar henne. Sen kan hon bara dissa en vissa dagar. Hon kan ringa mig och prata om sitt och jag lyssnar alltid. Men om jag ringer för att jag behöver prata så kan hon mycke väl bara säga, jag känner inte för att prata med dig idag. det känns mycket märkligt. Jag själv skulle aldrig kunna göra så mot henne när jag vet att hon har något på hjärtat. Vissa människor kanske man ska hålla sig ifrån för att inte bli sårad, men sen samtidigt så kan vi ha hur kul som helst ihop, det som inte känns bra är att det alltid är på hennes villkor. Lite trist.

Annars går livet sin vanliga gång, kommer att bli sambo inom kort på riktigt. Lennart har sagt upp sin lägenhet i Svedala, så snart kommer även han att ha sin adress här. Vi står i kö till treor och kommer att flytta från detta gettot så fort vi kan. Bara en massa balubas och att prata i normal samtalsnivå vet dom inte hur det går till, det är alltid ett satans liv på gården och alla ungarna bara drar ner byxorna och pinkar där dom står. Jag får tupp juck på sånt, vill bara här ifrån.

Hoppas allt är bra med alla andra och att ni har haft en bra sommar.

Vi hörs igen, Kram

Hej på er

Sitter här och funderar på en massa saker. Man har ju olika mål i livet och olika saker man vill ha gjort innan det är för sent. För en del år sedan så var min högsta önskan att få se Bryan Adams live, då sa jag att det måste jag få göra innan jag dör. Det var liksom det viktigaste jag kunde komma på då. Jag har sett Bryan Adams och det var exakt så bra som jag hade förväntat mig. Men inte är jag väl färdig i livet för det. Det var ju en dröm jag hade när jag var yngre och den har jag lyckats med. Tänk om det kunde vara lika enkelt med alla drömmar man har. Jag trodde ju aldrig att jag skulle få se homom, mem så vips så hade mitt ex köpt biljetter och bokat hotell. Gissa om jag höll på att svimma.

Det är kanske så med alla drömmar man har att till sist så händer det, man måste bara ha lite tålamod (har jag inget). Om jag vill något så skulle det helst ha hänt igår, haha.
Det är en stor bidragande faktor till att jag mår som jag gör nu, jag kan inte fatta vad det är som tar sån jävla tid när det gäller mina papper på olika ställen. Allt finns svart på vitt, det är bara att läsa innantill.

Jag är så tacksam för att jag har mina vänner som orkar höra på mitt gnäll även om jag försöker att prata så lite som möjligt om det, skriver mest om det här. Det är liksom skönt att få det ur sig på något sätt.

Just nu lever jag på luft och kärlek från Lennart och min kära mor som gör allt här i världen för att jag ska må bra. Vi har våra duster med det är bara för att vi inte pratar samma språk alltid. och så får det vara, man kan inte ändra en annan människa bara acceptera att man är olika. Men det brukar lösa sig till sist.

Ha en underbar kväll så hörs vi, Kram

Hej på er

Har egentligen inget intressant att skriva om, känner bara att jag inte har något för mig och kan inte sova. Lennart sover gott som tur e, det behöver han. Måste vara jobbigt att jobba som han gör. Börjar kl 13.00 och är hemma vid 23 tiden. Om inget annat så tycker jag att det är jätte tråkigt. Vi hinner knapt träffas numera, och när min behandling kommer igång igen så blir det bara på helgen vi ses. Känns lite tråkigt eftersom det heter att man ska ha ett liv ihop. Vi får försöka göra det bästa av helgen i stället.

Det känns som att sommaren är över nu och alla börjar jobba igen, det har gått så fort, fattar inte var alla dagar har tagit vägen. Men vi har hunnit med en del roliga saker i sommar, och lite färg har man ju lyckats få. Har man tur blir det några soldagar till. Älskar att ligga i solen och känna värmen, är lite frusen av mig så sommaren är min årstid om nu solen skiner.

Nu har de flesta kommit tillbaka på sjukhuset så nu börjar alla besök igen och tur är det med tanke på hur jag har mått de senaste dagarna. Det är så svårt att prata hemma och med andra i sin familj, dom vill liksom inte förstå och jag tror inte dom kan i heller. Min ryggsäck känns tung och det gör den säkert för många. Jag lider verkligen med alla som har det svårt och är fullt medveten pm att många har det mycket värre än jag. Men mina problem är mina och jag kan inte hålla på att jämföra med andra hela tiden för då skulle ingen ha det svårt. Jag kan bara hoppas på och lita på att läkarna kan sitt jobb och att dom kommer att hjälpa mig fullt ut.

Jag vet att det finns många i min närhet som inte har någon som helst förståelse, det märks lång väg, men dom träffar jag inte så ofta i heller. Det är bara jobbigt med människor som tror att dom är bättre än andra. Ibland råkar vi ju på varandra, men då är det bara till att vara tyst. Jag svarar på tilltal och uppför mig ordentligt men mer är det inte, tyvärr måste jag tillägga. Vissa människor är inte födda med det där som som gör en människa ödmjuk.

Jag ser livet på ett helt annat sätt efter alla operationer och sjukhusvistelser. Bara att kunna gå själv är en gåva. Läkarna vet inte hur länge det kommer att hålla men jag komer inte att ge mig.
Jag lever hellre med smärta resten av mitt liv än utan mitt ben. Det är kanske svårt för vissa att förstå, men tro mig detta har jag gått igen i mitt huvud så många gånger och jag är säker på min sak, har aldrig varit mer säker på någonting. Inget eller ingen kan få mig på andra tankar. Om det går så lång så att dom måste ta det, kan dom lika bra stanna pumpen också. Detta är mitt eget beslut och så kommer det att bli. många tycker att det är trams, men tyck det då. Det är mitt liv det gäller och jag är gammal nog att ta ett sånt beslut om det skulle behövas.

Nu ska jag försöka sova med alla mina virvlande tankar.

Hej på er

Idag har man varit flitig och hållt igång med en massa måsten hela dagen. Känns riktigt bra att ha fått gjort så mycket fast det inte var planerat. Vi har fått lite bättre ordning på vissa saker och städat över hela lyan. Fy vad det finns mycket damm som man nte tänker på. Man borde göra det oftare om man bara hade haft lust och ork.

Lennart har varit flitig och skruvat ihop en ny byrå till badrummet så att man kunde få undan en massa småsaker som bara ligger i vägen. Det gjorde han när jag var tvungen att gå på ett läkarbesök. Både byrån och läkarbesöket blev super:)

Min läkare blev jätte arg för hur FK har behandlat mig och kommer att gå vidare med detta, det ska bli intressant att se hur det kommer att gå. Som man känner nu så finns det inget hopp, dom bara kör över en. Men med hans ord i bagaget känns det ändå bättre. FK tittar bara på sina regler och skiter totalt i individen som blir drabbad och det är helt sjukt. Jag kommer aldrig att kunna förlåta den handläggaren som jag har där, totalt inkompetent.

Det har varit en bra dag och man känner sig nyttig trots allt. Saknar mina vänner, med de flesta jobbar väl nu.

Om det blir bra väder i morgon så ska jag i alla fall få lite sol och det brukar jag må bra av. Slappa i en solstol är livet, ännu bättre hade varit med en kall drink, men den får jag nog hoppa över imorgon. Jag sparar mig till helgen när vi är bjudna på fest i stugområdet där Lennarts föräldrar har stuga. Det ska bli grillafton med tillbehör. Låter som en trevlig sammankomst. Även Patrik , Lennarts son ska följa med och det är alltid kul.

Ska hinna med att bjuda mamma och Hasse på middag denna veckan, vi får väl se vad det blir. Dom säger ju att dom är allätare så något ska jag väl lyckas få ihop, eller så får det bli grillen. Huvudsaken är ju att man träffas, om dom nu vill komma hit.
Tyvärr har vi ju inga gulliga barn som drar, så det är klart att det är trevligare hos min syster, dom har både bättre plats och Maja och Malte. Känner mig alltid i underläga där. Tar en bit av mitt mående tyvärr. Jag är mer som en börda som har ont och är begränsad i allt jag ska göra. Hatar att vara en börda i andras ögon, men det verkar som det har blivit så i detta fallet.
Men jag hoppas ändå att dom kan ha trevligt en stund även här.

Nu ska jag ändå försöka sova lite, hoppas att jag kan somna lika gott som Lennart har gjort.

Känner mig orolig innombord och det gör att när mörkret har fallit blir jag som en osalig ande som bara vandra omkring och kan inte få någon ro. Det är jätte jobbigt. Hoppas på snar bättring. Ingen eller inget ska få knäcka mig. Jag ger inte upp i första taget även om det ibland känns som att det är lika bra. Jag kommer alltid igen. Så räkna med mig ett tag till.

Hoppas ni sover gott alla mina vänner, hörs en annan dag, Kram

Hej igen

Har haft en lugn dag med först omläggning på sjukan och slappa hos mamma. Maja var också där och då blir det helt plötsligt mycket roligare. Hon kan snacka omkull en utan problem, så rolig hon är nu, haha.

Nu i kväll har vi kollat på film, den var riktigt spännande och för en gång skull somnade jag inte mitt i :). Men sen fortsatte vi att kolla på en annan film på tv och då var ögonen för tunga, somnade som en stock i soffan, men denna gången var det inte bara jag som somnade, förmodligen en tråkig film :)

Vaknade nyss och nu kan jag inte somna om så jag har hängt lite tvätt som jag hade tvättat under kvällen och helt glömt bort. Lennart somnade om direkt när han la sig och man kan höra hur gott han sover, hihi.

Helgen i Helsingborg var över förväntan trevlig, jag klarade av att gå ganska mycket utan att få allt för ont, man vi tog det lungt och alla är så snälla och tänker på mig. Efter festivalen grillade vi hos Annika och Stoffe, det blev lite sent, men det var extra gott när man var så hungrig. Sen hade vi en mysig kväll i deras uterum och spelade jag har aldrig. Oj vad man får bekänna färg många gånger, haha. Men det var underhållande. Vi var ganska trötta allihop och sen gick vi och la oss och kan ni tänka er jag har sovit borta utan problem, det brukar vara det värsta jag vet, men jag sov hur gott som helst hela natten, så skönt. Men det måste vara för att jag trivdes så bra där. Man ville nästan inte köra hem dagen efter. Men men, hem kom vi och nu börjar allt som vanligt igen med sjuhusbesök var och varannan dag plus att jag nu även måste träffa puckona på AF. Det blir för mycket för mig, känner att mina nerver inte kommer att klara detta, vi får väl se hur det går.

Hoppas på fint väder så att det blir fler strand dagar, då mår jag bra. Solen i mitt ansikte är den bästa medicinen mot allt.

Vi hörs snart, sköt om er. Stor kram